Hemavan & Sälen
Jaha då var man hemma igen efter över en vecka till fjälls. Riktigt skönt att vara hemma, även om jag har haft det väldigt bra på mina resor. Nu har jag lagt upp brädan på vinden, för nu får det vara färdigåkt för i år.
Sammanfattning:
Hemavan
De första dagarna var det en massa pudrig nysnö i backarna, vilket innebar helt underbar åkning. Tror aldrig att jag åkt på så bra underlag förut. Åkte även väldigt mycket i en brant skog som alla ungarna älskade. Där var det säkert en meter lössnö, så det gällde att inte ramla för då var det årets pers att ta sig upp igen. Helt galet kändes det när vi var 20 pers som kastade oss ut i den där skogen gång på gång med noll koll, livsfarligt men superkul! Tur att det inte hände någon allvarlig olycka, för i efterhand skulle det nog vara svårt att förklara för föräldrarna varför vi drog med dem dit ut i den där branta skogen. Det var nog trots allt jag som skadade mig mest på resan, då jag i full fart körde in i ett träd med benet. Det sa tvärstopp och för en stund trodde jag att jag dött, men så illa var det inte, repade mig ganska fort.
Alla simmarna skötte sig så himla bra på resan och var väldigt trevliga och positiva, kul. Detta gjorde att det blev väldigt bra stämning och sammanhållning, alla var med alla. En kväll fick vi strömavbrott mitt under träningen. Det höll i sig i flera timmar så det blev till att duscha och byta om i mörkret och sedan mysa ihop oss i uppehållsrummet och leka lekar. När det var dags att sova hade det ju hunnit bli så kallt (not) i rummen, så tjejerna var bara tvungna att sova inne hos killarna för att hålla sig varma. Tänk vad snäll man är som tillät det, det var annat på min tid, då man typ blev halshuggen av tränaren bara man vistades inne i killarnas rum efter klockan nio.
Sälen
Efter 14 timmars bussresa hem från Hemavan satte jag mig på en buss upp till Sälen i nästan 7 timmar. När jag kom fram och möttes av en full pojkvän i extas kände jag mig extremt otaggad och grinig och ville bara åka hem igen. Väl inne i stugan blev jag dock snabbt på bättre humör, och efter en god middag och några glas rödvin och lite Jäger (fick ta vad som fanns) var jag på topphumör. Kanske på lite för bra humör, för ska jag vara ärlig så har jag inte en solklar bild av hur kvällen fortskred. Vi gick i alla fall ut och jag tror mig minnas att jag hade riktigt roligt.
Nästa morgon var det dock inte lika kul, när jag mådde pyton och dessutom var tvunget att betala 300 spänn för ett litfkort. 300 spänn för att illamående få ta sig ner för isiga korta backar en dag. Nä nu låter jag väldigt negativ, men efter en vecka i Hemavan så kändes Sälens uppkörda backar sådär sista dagen på sportlovet inte allt för skojiga. Sittliftarna var i alla fall ett stort plus.
Lördagskvällen tillbringades med pizza, läsk, ostbågar och chips framför melodifestivalen, och jag tror att jag låg i sängen innan klockan tio, helt slut!
Det var i alla fall helt klart värt att åka upp till Sälen. Har varit lite skeptisk till ifall det verkligen skulle vara värt det? Även om skidåkningen inte var toppen, så var allt annat det...
P.S. Jag har umgåtts och sovit under samma tak som en kändis. "Bonde söker fru Isabelle" bodde i vår stuga, hon är kompis med min kusin Johanna. Inte för att jag visste vem hon var, men alla andra verkade ju veta det, koolt va ;) D.S.