Julia

När jag och Hanna satt och åt en kväll i grekland och tittade ut över alla folk som passerade på gatan bredvid uteserveringen sa hon ?har du tänkt på vad lika alla par är, man ser verkligen vilka som är tillsammans?. Vi diskuterade frågan ett tag men jag visste inte riktigt om jag var berädd att hålla med om det?

Men sedan den kvällen har jag verkligen tänkt på det, och nu måste jag hålla med om att det verkligen är så. Märkte det inte minst på kräftskivan nu i helgen, då det var en massa par närvarande: Hanna och Mattias såg precis lika supersnälla ut båda två, Sandra och Alex sticker ut med flashiga kläder och frisyrer, P och Josefin verkade ha precis samma stil, skrattade likadant och såg ut som Bill och Bull, Helena och Erik verkar verkligen ha funnit sin andra hälft, och för att inte tala om Crille och Ullis som lätt skulle kunna vara syskon. Kroppsspråket, kläderna, talesättet, allt, de var nog mest lika varandra av alla, om Crille skulle varit tjej skulle han säkerligen sett ut och varit precis som henne. Vart jag vill komma är att om man som utomstående skulle studera de här paren ett tag, var och en, huller om buller vid långbordet i lördags, skulle man nog ganska snabbt kunna gissa rätt på vart enda par.

I går kväll jobbade jag som vanligt i kassan på ICA, där jag också satt och tänkte på det här under kvällen. Först kom det där paret som ser så extremt ttrrååkkigga ut så det bara inte finns, men samtidigt så klockrena ut tillsammans. Bleka, halvfeta, extremt fula råttfärgade frisyrer båda två, har alltid urtvättade reklam t-shirts på sig, pratar jättetyst, betalar alltid exakt halva summan var, osv. Ja ni förstår! Men samtidigt trivs de säkert jättebra tillsammans, så jag kan inte låta bli att bli lite glad inom mig varje gång jag ser dem, glad för att de har funnit varandra. Kanske kan smyga med mig kameran på lördag och smygta en bild på dem så ni förstår vad jag menar. Sen kom alkisparet som köper öl och bröd, fiiina Dalaröparet, bodybuilderparet, fettosparet osv. Alla lika som bär.

Jag och Dennis då, är vi så där lika? Svårt att avgöra själv kanske, men antagligen. Hans föräldrar kallar oss i alla fall för Bill och Bull. Jag tror inte att vi var så lika när vi blev tillsammans, men man blir nog väldigt påverkade av varandra med tiden.

Sen finns de ju de par som är varandras totala motsatser också, en tjock och en smal, eller lång och kort, smart och blåst, ful och snygg, sportig och lat, osv. men ändå trivs jättebra tillsammans. Antingen ska man nog vara väldigt lika varandra och ha samma värderingar, för att ett förhållande ska lyckas. Eller olika, så att man kompletterar varandra, om tjejen är slarvig är det ju bra om killen är ordningsam, eller om killen är gillar att köpa dyra prylar är det kanske bra om tjejen är snål och håller i pengarna.

Ojoj vilken uppsats det här blev då, svammel svammel. Men visst ligger det någonting i det? Börja tänk på det själva ni ska få se?

Okej, idag tänkte jag börja blogga igen. =) Jag ger det en chans till, och ska nu verkligen försöka bli en trogen bloggare.

Jag slutade blogga när hela min trygga tillvaro helt plötsligt rasade samman då min älskade lilla pappa dog den 23:e januari. Jag ville inte bli en sån som bara skriver om hur ledsen jag är dag ut och dag in, i jakt på uppmärksamhet och att alla ska tycka synd om en. Nu har det i alla fall gått ett halvår, livet rullar på och Julia är gladare, även om det aldrig mer kommer att bli som vanligt.