Julia

Ajöken alla bloggläsare, snart drar jag norrut!

Men först ska jag en sväng förbi Tyresö C för att inhandla några små pinaler såsom nässpray och godis inför resan. Sen ska jag försöka hinna med att träna ett pass mellan 16 och 17, för att sedan supersnabbt åka hem och duscha och svida om för att sedan kl. 17.45 bli upphämtad av Jörgen. Känns aningen stressigt, men det ska nog funka.

Jag tror att jag ska ta med mig min laptop dit upp, men jag har haft lite problem med det trådlösa nätverket den senaste tiden, så jag får se om det fungerar och det blir några blogginlägg?

Har nyss kommit hem från ett danspass på Friskis och fy vad hemskt det är. Tror aldrig att jag har känt mig så osexig i hela mitt liv som när man står där i sina tighta träningskläder som smetar kring kroppen och på beställning sensuellt ska vricka på höfterna samtidigt som man ska göra massa steg och vifta med armarna. Det är verkligen inte min grej att dansa nykter i ett stort rum med lysrörsbelysning, med massa folk bakom och framför mig. Känner mig stel som en pinne helt utan taktkänsla. Han ledaren måste ju nästan bli äcklad av alla oss tjejer som försöker härma honom helt utan känsla, då han själv har en sanslös rytm i kroppen och vrickar på höfterna och skakar rumpa bättre än någon av oss tjejer. Men även om det är lite hemskt så kommer jag nog att stå där på dansgolvet snart igen, för det är samtidigt så himla roligt...

I morgon blir det spinning kl. 07.00  innan skolan, hurtigt värre!!!

En skön dag bestående av plugg, egen träning, simträning, middag på "Hörnet", och Anna Phil börjar nu lida mot sitt slut och Luli känner sig härligt trött.

Ang. plugget så är reviewn (på en annans students hemtenta) gjord, så nu är gäller det bara att ta åt sig av den kritik jag fick på mitt eget arbete och försöka finjustera det lite tills på fredag. Men jag känner verkligen att jag inte ens orkar öppna det där dokumentet igen, suck!

Ang. min egen träning så var jag och tränade i dag på dagen och körde på riktigt bra faktiskt. Kände att det var välbehövligt med lite "egentid" i gymmet, sen åkte jag hem och färgade fransarna för att känna mig ännu fräschare.

Ang. simträningen så körde vi rätt oseriöst efter helgens tävlingar, till och med lagkapp. I dag fick jag en sådan där glad känsla i kroppen av att vara i simhallen, en sån känsla som gör att jag orkar hålla på, men som inte går att beskriva när alla som inte fattar undrar "hur fan man orkar med det där?" Att jag helt enkelt gillar alla mina söta små fjortisbarn så otroligt mycket...

Ang. middag på "Hörnet" så har jag och Dennis verkligen fastnat i "Hörnetfällan", vi äter säkert där en gång i veckan. Inte för att det är så överdrivet gott, utan mest av bekvämlighetsskäl. Undra hur sjutton det ska gå för oss när vi flyttar och måste laga mat själva varje dag, det kan inte gå mycket annat än utför tror jag...

Ang. Anna Phil så var det lika bra som vanligt. Jag hoppas att hon kommer att bli kär i Martin igen, för han är så himla snygg. "Hoffa" är ju iof inte heller så pjåkig, men han passar liksom inte in i den där serien. Det är som mamma sa, han kommer in i serien som en skådespelare (eller som Hoffa), medan alla de andra "är" sina karaktärer.

Nu ska jag byta lakan i sängen och krypa till sängs... Natti natti!

Efter 48 timmars hårt slit känner jag mig nu alldeles tom i skallen. Vet inte vad jag ska ta mig för, har bara gått omkring här hemma och vankat av och ann sedan inlämningen av hemtentan kl. 12.00. Snart ska jag i alla fall åka och hämta Max i Berga, snäll syster som jag är.

Helgen ser som vanligt ut att bli rätt lugn ;) :

Ska försöka mig på ett boxpass

med Dennis i eftermiddag, tredje

gången gillt, i dag måste det bli av!

Sover och äter nog hos Dennis i kväll.

Kanske gör vi ett nytt Juno-fösök,

eller så blir det slappa framför

Let´s Dance

Jobba i morgon, suck, vill inte!

Kanske hinner jag till simhallen

efteråt för att hinna se de sista

Knattesimsgrenarna?

Lördagskvällen är planlös än så länge,

hör av dig om du har nått

skoj att erbjuda?

På söndag fyller Emma 22!

Kanske får man titta förbi hos

henne på tårta?

Seriesim på söndag eftermiddag,

första deltävlingen för den här säsongen,

spännande!

Just nu hatar jag min utbildning mer än något annat. Jag hatar den här tråkiga kursen, jag hatar den här hemska hemtentan och jag hatar allt vad forskning heter. Hat, hat, hat! Och då är det ändå alla hjärtans dag, den dag som ska vara den mest kärleksfulla på hela året. Inte i min värld. Åh, jag vill bara kasta ut datorn genom fönstret. HJÄLP! (Brolin, S 2008 s.1)

Om 1 timme och 45 minuter läggs underlaget för min hemtenta ut på nätet. Vilket innebär att om 1 timme och 45 minuter börjar 48 timmars flit och ångest, suck! Hatar sånt här, vill bara vara klar med den här himla utbildningen så jag kan börja leva på riktigt... Jag vet, det blir antagligen inte bättre när man jobbar sedan, då kommer jag säkert längta tillbaka till de lediga dagarna jag hade när jag pluggade. Men det ska bara bli så skönt och slippa den här eviga ångesten som man går dragande på. Först har man ångest två veckor innan varje tenta för hur det kommer att gå, och man tänker att "gud vad jag ska njuta sen när den är gjord" men så är det ju aldrig för sen har man ofta nästan ännu mer ångest veckorna efteråt över hur det verkligen gick. Sen den dagen några veckor några veckor senare när man får reda på resultatet kan man slappna av i några dagar, men sen måste man börja jämra sig för nästa tenta, om och om igen... Aja kanske är ett I-lands problem ändå, men i så fall ett ganska stort sådant.

Önska mig lycka till med skrivandet!!!

I går när jag kom hem från jobbet hamnade jag framför ett tv-program som jag ska försöka följa de kommande 13 tisdagarna. Programmet handlade om klass 9A på Johannesskolan i Malmö som är en av Sveriges sämst presterande skolor, som under en termin ska få alla sina ordinarie lärare utbytta mot några av landets bästa lärare. Målet är att i slutet av terminen ska klass 9A vara en av landets tre bästa. Väldigt intressant idé tycker jag och programmet var verkligen fängslande, kul att se dessa sköna ungdomar med noll självförtroende, man blev alldeles varm i hjärtat. Hoppas de klarar det!

Gårdagen bestod av simtävling på morgonen, mycket fina resultat! Typ en kvarts intensivpluggande, sedan 40-års kalas hos Dennis moster Eva. Efter kalaset åkte jag och Dennis iväg till Tumba för att hämta hans mintsa lillasyster Fanny på hennes konståkningsträning. Vi passade på att komma lite för tidigt så att vi kunde titta lite på träningen, eftersom vi har missat alla hennes tävlingar och uppvisningar. Hon hade verkligen blivit duktig sen jag såg henne sist, och det ser himla roligt ut det där. Om jag skulle börja på någon sport i mitt nästa liv skulle det kanske vara konståkning, svischa fram i fina dräkter och frisyrer och le. Sjuk bara att hon som är 13 år ska träna till 22.00 i Tumba flera dagar i veckan, vi var inte hemma förrän 23.00 och då ska hon duscha, äta nått och så, och sen upp 06.00 morgonen efter. Stackars lilla henne, hon såg inte så pigg och glad ut i morse...

Nu är det tråkplugg som gäller fram till kvällens simträning. Om jag inte nämnt det tidigare så läser vi Vetenskap och Metod nu, och det är nog det absolut tråkigaste jag någonsin läst! Efter simträningen ska jag gå och boxas med älsklingen, om inte mitt anande halsont blir värre under dagen. Får gå ner och ta ett glas Echinagard och några Baffucin hoppas på att det släpper, det passar absolut inte in i bilden att vara sjuk just nu...  

Snart är det dags att åka iväg på terminens första simtävling :o)

Kidsen har ju bara tränat och tränat i några månader nu så det ska bli kul med en tävling. Ett tävlingspass är redan avklarat, jag fick sovmorgon då Jörgen var där (dessvärre är det min tur att vara morgonpigg i mogron).
Jag gick precis in och tittade på resultaten från morgonens pass och jag måste säga att jag inte är 100 %-igt nöjd på alla plan, så nu måste jag åka dit och styra upp det hela lite grann, vet att de har så mycket mer att ge ! ! !

Gårdagen spenderades med Dennis. Först åt vi middag hemma hos honom med hans familj. Sen bestämde vi oss för att åka in på bio och se Juno, som jag från många håll har hört ska vara väldigt bra. Med höga förväntningar tågade vi fram till kassan 5 minuter innan filmen skulle börja, då fanns det snopet nog bara en biljett kvar. Attans! Hade ingen tanke på att man skulle ha behövt boka biljetter till den filmen, som dessutom gick ganska sent. Efter en stunds övervägande i fall vi skulle trycka ihop oss båda två på den enda lediga stolen bestämmde vi oss i stället för att se Cloverfield. Den var verkligen hemsk, men ändå sevärd. Fast jag tror att det är en film man absolut ska se på bio, inte hemma. Vi får göra ett nytt försök med Juno snarast...

I kväll ska jag ut och äta med Emma, Petra och Sofie. Ska bli ssåå trevligt för det var riktigt länge sen vi sågs allihop nu.

Jag, Emma och Petra har hängt ihop hela vår skoltid, från första klass. Kommer fortfarande ihåg uppropet i ettan, då den första jag började prata med var Petra. Vi kom underfund med att vi bodde på samma väg, och sen dess höll vi två och Emma som redan kände Petra från dagis ihop i vått och torrt.

Kommer att tänka på att vi gillade "äventyr" när vi var små. Äventyr på den tiden kunde tillexempel vara att åka ut på en cyckeltur själva i Tyresös skogar, och helst av allt skulle någon bli bajsnödig så vi skulle bli tvungna att gräva en grop, herregud säger jag bara!

Petra och jag kunde verkligen leva oss in i våra lekar förr. Vår bästa lek var att vi var två mammor som hade en klädaffär (vi rev ut hela min garderob varje gång), våra män var militärer och var aldrig hemma (kom ihåg att jag tänkte att jag skulle vilja att det var så när jag blev stor på riktigt, vad skulle man med en man till?), och sen kunde vi leva oss in i timmar i denna lilla värld. Kanske ska tillägga att vi höll på med den här leken väldigt länge, vi kunde liksom inte släppa den. Efter varje gång lovade vi oss själva att det skulle vara den sista gången vi lekte den här fåniga "mamma och barn leken", vi var ju faktiskt stora nu, så det här var ju riktigt pinsamt, tänk om någon i klassen skulle få reda på vad vi höll på med. Men ändå så "råkade" vi alltid komma in på leken tillslut?

På grund av vår livliga fantasi och leklust såg vi även ut som jättebebisar allihop på lågstadiet. Vi strävade nämligen efter att se så barnsliga ut som möjligt, för så fick man vara barn i våra lekar i skogen på rasterna, och det var ju den högsta strävan i livet just då. Vi hade t.ex. alltid små tofsar rakt upp på huvudet (har bebisar det eller?), och hade man fått ett par tights med Musse Pigg på var man ju garanterad bebisrollen de rasterna man hade dem på sig?

Helt plötsligt blev man lite äldre och alla började intressera sig för killar. Låtsades göra det jag också, fast egentligen tyckte jag bara att det verkade jobbigt. Men jag minns i femman när både Emma och Petra plötsligt blev ihop med varsin kille, då gick jag hem och störtgrät hos mamma och pappa för att jag trodde att jag aldrig skulle kunna få en kille. Var verkligen helt förtvivlad! Som tur var löste sig ju det ganska snart :o)

Det som är så roligt när man träffar Emma och Petra är att jag brukar tänka på hur olika vi har blivit. Det var en himlans tur att vi träffades när vi var små (och mer lika), så att vi kan fortsätta att träffas nu när vi är äldre. För jag tror ju inte att just vi tre skulle bli superbundisar om vi stötte ihop med varandra först nu vidd 22 års ålder. Åå nu blev jag verkligen alldeles nostalgisk här, måste gå och titta i mina gamla fotoalbum om jag hittar några söta (eller kanske hemska) foton jag kan ta med till kvällen middag?